skip to Main Content

Pärlan

Jordglob

Hur ser världen ut idag och på vilket sätt reflekteras detta i skolan? Är de kunskaper vi lär våra barn och ungdomar i skolan det de behöver för att rustas inför en framtid vi inte har en aning om?

Skolan beskrivs ofta som en koloss. Svår att vända, svår att navigera. I skolan som system finns en inbyggd tröghet, som å ena sidan kan vara positiv eftersom snabba, grumliga idékonstruktioner för förändringar- läs: modenycker- kan orsaka icke önskvärda felriktningar med problematiska följder. Detta har vi sett nog av under 1990-talets alla inspel, vars efterdyningar ännu inte spelat ut sin roll. Flexibilitet i kunskapsområdet med påföljande eftertanke är inte alltid enkel ekvation.

I de läroplaner som lanserades under 2011 och framåt blev ämnes- och kursbeskrivningarna än mer detaljerade och utrymmet för undervisningsfriheten förefaller ha begränsats markant. Det finns övervägande fördelar med att ytterligare förtydliga undervisningens innehåll, men baksidan av den medaljen är att tidsåtgången för att göra detta kostar all tid för lärarna. Att föra samman delkomponenter i syfte att förstå helheter, se samband och dra slutsatser. utifrån exempelvis historisk kontext, som återkommande mönster, inse vikten av tolkning, samarbete, källkritik, demokratiska värderingar, etik, matematisk förståelse, natur, språkkunskaper och så vidare och så vidare, den kunskapen går förlorad i en allmän administrationsdjungel.

Vad behöver elever veta idag, vilka kunskaper och färdigheter behövs inför framtidens samhälle? Det här är det absolut viktigaste frågorna vi behöver ställa oss, inför en värld, miljö och situation vi inte kan sia om. Förändring sker kontinuerligt, nya innovationer, upptäckter utvecklingsmöjligheter, forskningsrevolutioner, digitala framsteg, ja allt som kommer möta det uppväxande släktet och som vi vuxna, samhället och skolan behöver förbereda eleverna på genom utbildning är ett pussel som måste läggas med god omsorg. Vi behöver utmana oss själva i tanken och fråga oss om specifika ämneskunskaper alltid är så relevanta och i så fall vilka, när och varför? Det är inte sällan provocerande att ifrågasätta undervisningsinnehållet i sig och argument som god ”allmänbildning” tar död på diskussionerna. Vad är allmänbildning idag och vad behöver det uppväxande släktet rustas med för basala kunskaper? Jag säger inte att det är fel att ha vetskap om jordarter, grammatikterminologi eller den kemiska beteckningen för väte. Det jag funderar på är om vi missar målet och istället skapar stress?

I dag arbetar skolan väsentligen utifrån en tämligen begränsad världsbild och sätter kanhända inte fullt ut ett fokus på framtida resurser och behov och väsentliga kunskapsbilder. Världsläget är så beskaffat att människorna idag behöver skifta fokus från ett ”vi” i Sverige, i Stockholm, i Flen eller vi på X- skola, den här stadsdelen, det här lilla gänget, den lilla gruppen man identifierar sig med till att blicka utåt i världen. Allt vi gör påverkar världen, så att måla in sig i ett hörn och säga att det lilla ”jag” gör påverkar inte världen i stort är hopplöst föråldrat tankesätt. Om vi alla jordklotsinvånare börjar arbeta med ett mer medvetet globalt fokus, så blir den lilla gruppen också mer förståelig i ett annat perspektiv.

Tyvärr finns krafter i världen som ivrar för att skapa skygglappar och sätter felaktigt fokus på den egna lilla gruppen- oavsett hur det inverkar på andra. Ledare, vars fokus enbart sträcker sig inom egna landsgränser eller till och med förödande personliga ambitionsmurar. Följderna av mer eller mindre dåraktiga tilltag riskerar hela världslägets säkerhet. Följderna av krig, orättvisor, terror, svält, miljökatastrofer, diktatur eller andra typer av försvårande omständigheter påverkar inte bara en liten begränsad grupp. Detta blir ständigt och tydligt uppenbart när flyktingströmmarna ökar, krigshetsarskramlet blir öronbedövande, livshotande sjukdomar sveper över klotet och havsisarna smälter ned i rekordfart. Valet är enkelt: antingen kan vi fortsätta arbetet i det lilla, att begränsa kunskapen till avgränsade delar, prov i enstaka ämnen och föra vidare tanken om att identifiera sig i den lilla begränsade gruppen, eller så kan vi skifta fokus utåt med sikte på framtidens behov, global konstruktion, globalt tänkande, helheter och samband. ”Klotkunskap.” För i det stora ryms det lilla, i helheten återfinns alltid delarna och därför försvinner aldrig detaljerna, om nu det var den största fruktan. Att vara specialiserad måste alltid innebära att man först och främst har det övergripande perspektivet med sig. Får vi bara enstaka pusselbitar i handen utan att ha sett det färdiga pusslets helhet, hur ska vi då veta målbilden? Om en specialistläkare ”bara” är fokuserad på levern, hur ska denne då kunna se samband mellan alla andra inverkande delar i det helhetsmaskineri som kroppen är? Om vi endast lär ut skiftande detaljämnen i skolan utan att se kopplingen till andra ämnen, hur ska eleverna någonsin kunna förstå  hur allt de lär sig hänger ihop? För allt hänger ihop. Det är det som är poängen. När insikten om detta slår igenom alla nivåer, även i utbildningssystemet, så blir undervisningen också så mycket mer meningsfull, förståelig och relevant. Eleverna får en känsla av sammanhang.

Hur ofta får vi inte frågan av våra elever, om varför de ska lära sig just detta. Ibland kan vi som lärare också ställa oss samma fråga. Jo, för det står i betygskriterierna och i centrala innehållet och i kursmålen och utbildningsmålen att du ska kunna det. Eller: ”allmänbildning”.  Vad är det eleven inte kan googla rätt på i sin telefon på några sekunder?  Vad har de glömt två minuter efter provet i skolan? Vad är ”kunskap”? Vi behöver ta oss en rejäl funderare på vad utbildningen ska ha för innehåll och hur vi ska kunna samarbeta om centralt innehåll, mål och väsentlig kunskap. De ungas ifrågasättande är högst relevant!

Alla människor är födda olika, med unika styrkor, förutsättningar och behov. Vi behöver bli betydligt duktigare i samhället på att ta tillvara på och förvalta det i mångfaldssamhället vi lever i. Fokus från det lilla begränsade i enheterna behöver skiftas till ett vidare, flexibelt och obegränsat. Målet med utbildningen är att sikta mot framtidens alla möjligheter som kommer stå till buds. Det är hög tid att höja blicken och låta utvecklingen få spira. Det vi tycker är viktigt idag är hopplöst ute imorgon. Kartan ändras ständigt, så kunskapen måste följa efter! Vad är det för pärla vi vill överlämna efter att vi lånat jorden av våra barn? Som Shakespeare uttryckte det: ”Världen är ett ostron”.

Lena Wallberg blogg om skolan idag

Jag heter Lena Wallberg och är förstelärare/ gymnasielärare i Svenska och Religion samt Specialpedagog. Jag har arbetat inom skolans värld i 20 år och framför allt med elever i olika former av särskilda behov. Jag har arbetat i olika skolformer och har erfarenhet från olika skolstadier. Min legitimerade behörighet sträcker sig från förskola till gymnasiet. Sammantaget är kunskapsvidden bred. Fokus på språkets och den goda kommunikationens betydelse för att lyckas har varit utgångspunkten för kvalitetsutvecklingen i arbetet och då särskilt med tanke på anpassningar för elever i behov. Mitt främsta mål är att sträva efter en positiv, hälsosam och tillgänglig miljö i en skola för alla.

Back To Top