skip to Main Content

Nationella prov

Om nationella provens betydelse

Onsdagen 15 november klubbades ett beslut igenom av riksdagen, som innebär att de nationella proven får större betydelse vid betygssättning. Några dagar före kunde vi läsa om att två forskare från Karlstads universitet, Michael Tengberg och Gustaf B. Skar, funnit betydande brister i kvaliteten på några undersökta nationella prov. Proven, som med det nyantagna riksdagsbeslutet ska ges än större betydelse och tyngd vid betygsättning, håller inte måttet, enligt det här forskningsresultatet.  Vilka vinster och förluster kan vi räkna med?

Jag har arbetat som lärare och specialpedagog i över 20 år. Jag vet mycket väl, empiriskt, vilket oerhört krävande förarbete som ligger bakom möjligheten att ge elever chansen att lyckas på nationella prov. För det är inte alltid en rak och enkel väg mot målet. Långt ifrån. Det som är verkligt bekymmersamt är de elever, inte så få till antalet, vilka befinner sig i någon form av svårighet eller i behov av stöd. Det är absolut möjligt att så småningom klara nationella prov för de flesta, men det kan vara ohyggligt mycket mer prövande i vissa förekommande fall och inom en viss angiven tidsram. Ärligt talat, för en del elever blir också den här ”generellt utformade” uppgiften helt omöjlig – oavsett hur mycket anpassningar vi tillåts använda. Det går bara inte lyckas under de förutsättningar som ges i en del fall. Pressen blir för stor, uppgiften för övermäktig, blockeringen för knäckande, språket hänger inte med, anpassningarna fungerar inte, läs- och skrivförmågan som krävs vid uppgifterna inte riktigt är i nivå med det som förväntas, uppgiftens utformning är konstruerad så att det inte är kompatibelt med funktionsvariationernas styrkor etc etc. Verkligheten överträffar myndighetsfiktionen.

Det finns en grundtanke bakom beslutet: vikten att stävja en skenande betygsinflation. Det är viktigt att försvåra för de skolor som fortsätter med otyget att sätta orättvisa, oproffsiga betyg som inte står i rimlig proportion till förmodat resultat. I sammanhanget bör vi då ställa oss den relevanta frågan: är nationella prov en värdemätare som är valid? Visar resultaten det vi är intresserade av att få ett värdemått på? Enligt de ovan refererade karlstadsforskarnas resultat är inte fallet så, vilket ger oerhört bekymmersamma indikationer. Det är endast resultatet av en enskild undersökning vi ser där, men oavsett behöver det tas i beaktande. Konsekvenserna av det kan bli att lärarkåren ska ta större hänsyn till ett prov som faktiskt inte (bevisat) är det stöd för bedömningen som är syftet, utan kan rent av vara direkt missvisande. Här är vi således ute på mycket djupt vatten.

Enligt min erfarenhet brukar bedömningen som gjorts tidigare under kursens gång och resultatet på nationella provet stämma överens någorlunda väl.  Det sker när lärarerfarenheten och uppgiftskonstruktionerna synkroniseras med målen. Men. Inte alltid. Det finns givetvis de elever som presterar både över och under förväntan. Det är inga som helst konstigheter. Det är heller inte märkvärdigt att om en elev underpresterat, så sätter en professionell och erfaren lärare in allt tillgängligt extrastöd som överhuvudtaget finns att tillgå, för att en elev ska lyckas. Ibland fungerar det, ibland inte. Men givetvis gör en lärare allt som står i deras makt för att en elev i första hand ska bli godkänd. Nationellt prov sker under ett givet tillfälle och det kan därför inte vara avgörande som ”slutprov”. Det är inte heller tanken med det nya beslutet som tagits.

Jag undrar lite i mitt stilla sinne: finns det bara ett sätt att mäta differenserna prov-uppgiftslösningar-bedömning-betyg eller kan det finnas andra sätt att kontrollera ”misstänkta” skolors kvalitet och kvalificerade yrkesutövning?  Vart har exempelvis skolinspektionens grundliga arbete försvunnit?

Jag tycker att nationella prov kan vara bra – i rimlig omfattning och utformning. De kan absolut användas som värdemätare, som stöd vid betygssättning och som ledstjärna för hur en bedömning kan se ut i ett ämne. Men utformningen av proven är definitivt inte optimerade och utformade efter den komplexa verklighetens förutsättningar. Den förberedelse som dessutom krävs, för att faktiskt få så många som möjligt att lyckas, är helt orimlig.

Problemet med hela det administrativa arbetet och den tidsåtgång som stulit värdefull undervisningstid från eleverna har varit gigantiskt. Det har särskilt drabbat de i mest behov och där varje minut av undervisningsmöjlighet varit avgörande. Till 29/6 2018 är det tänkt att proven ska börja digitaliseras, avidentifieras och rättas av annan person än undervisande lärare. Syftet är att öka rättssäkerheten och minska den administrativa bördan. Hur detta tankebygge ska administreras mer i detalj beskrivs dock inte närmare, utan Skolverket har fått i uppdrag att knäcka den lilla nöten. Det ser hoppfullt och positivt ut i teorin, kan tyckas. Hur verkligheten sedan kommer bli är en annan fråga.  Men den dagen, den sorgen och hoppet är det sista som överger en.

Summa summarum: kommer de nationella proven göra landets skolor mer likvärdiga vad gäller betygssättning? Det är svårt att sia om. Ett antal avgörande parametrar spelar i allra högsta grad in. Provresultatens validitet kommer dock sannerligen behöva ses över för att säkerställa att proven definitivt prövar det som är avsett att testas och inget annat. Avgörande blir istället ett oerhört noggrant arbete med att skapa reliabla prov med hög och jämn kvalitet över tid. Förutsättningar måste finnas även i nationella provsammanhang för alla de individanpassningar skolorna är skyldiga att göra i undervisningen för elever i behov av stöd. Här måste kvalificerad, tvärvetenskaplig forskning stötta med kompetent utformning och utprövning. Att avlastas från åtminstone delar av den administrativa provbördan är ett glädjande besked som verkligen är efterlängtat. Läraren är fortfarande den myndighetsutövare som ska ha gjort en professionell, samlad slutbedömning under kursens gång. Skillnaden är att nationella provets resultat finns med som ett mer betonat stöd vid betygsättningen. Så länge inte lärare fråntas den fulla rätten att sätta ett betyg i rimlig och fullt försvarbar differens från nationella provets resultat, är skillnaden egentligen inte så markant. Skolverket måste ta sitt fulla ansvar för att göra prov och förutsättningarna möjliga att genomföra I EN SKOLA FÖR ALLA.

Lena Wallberg blogg om skolan idag

Jag heter Lena Wallberg och är förstelärare/ gymnasielärare i Svenska och Religion samt Specialpedagog. Jag har arbetat inom skolans värld i 20 år och framför allt med elever i olika former av särskilda behov. Jag har arbetat i olika skolformer och har erfarenhet från olika skolstadier. Min legitimerade behörighet sträcker sig från förskola till gymnasiet. Sammantaget är kunskapsvidden bred. Fokus på språkets och den goda kommunikationens betydelse för att lyckas har varit utgångspunkten för kvalitetsutvecklingen i arbetet och då särskilt med tanke på anpassningar för elever i behov. Mitt främsta mål är att sträva efter en positiv, hälsosam och tillgänglig miljö i en skola för alla.

Back To Top