skip to Main Content

Ledarskap II

Blogg om skolan idag

Då så. Då tar vi fram en fortsättning på föregående blogginlägg och pratar ledarskap på chefsnivå. Det råkade nämligen bli en aning högaktuellt i och med Skolverkets nytillträdde generaldirektör Peter Fredriksson uttalanden i en intervju i Lärarnas tidning 7/9-17. I artikeln går att läsa följande angående lärares arbetssituation, citat: ” Han ser en risk med deras ständiga varningar om tilltagande arbetsbelastning, stress och utbrändhet.” och menar att en del av ansvaret även läggs på facken, citat: ” De borde fundera över vad det är de kommunicerar, vad det är för budskap de sänder ut. När unga människor läser Lärarförbundets nya rapport om hur många som vantrivs på jobbet får det dem inte att känna att de vill bli lärare.”

Vad säger man om dylika uttalanden? Här framträder ett särdeles illa förtäckt hot att tysta de röster som försöker uppmärksamma en omfattande problematik i arbetsmiljön. Varför vill man tysta ned de som vill förändra och förbättra arbetsvillkoren för att långsiktigt sett göra yrket mer attraktivt och sträva efter förutsättningar för att behålla personalen under flera år?

En ledare trycker inte ned, förminskar eller förringar människors upplevelser och åsikter. Någonsin. En ledare visar vägen till hur man kan tänkas lösa eventuella svårigheter, lyssnar in och bekräftar, för att så småningom försöka hitta vägar till förändring och skapa en positiv målbild. ”Vad kan vi göra för att det ska bli bättre? Hur kan vi hjälpas åt? Jag hör, ser och vill dig väl. Jag förstår din problematik. Vi ska lösa det tillsammans! Jag tror på dig! Vi ska hitta former för detta!”

Är detta tankemönster någon slags ”rocket-science”? Ty det verkar vara få som verkar kunna ta med denna förmåga in i sin iklädda ledarroll. Det är ohyggligt svårt att finna riktigt goda ledarexempel och särskilt inom skolan. De finns givetvis, men ack, så fridlysta! De få som verkligen är bra ledare hamnar inte sällan själva i utbrändhetsträsket. Ja, för det är ingen lätt uppgift att vara en kvalificerad ledare, men att vara ledare utan kvalifikationer är enkelt.

Att vara skolledare är absolut inte ett lätt uppdrag. Det kräver en komplex vision och inte minst på huvudmannanivå behöver ett antal huvuden tänka till ett par extra varv när det gäller ett antal beslut, milt sagt. En och annan verklighetskontroll kan starkt rekommenderas på exempelvis kommun- och myndighetsnivå. Politikers insikt i skolverksamheterna är likaledes ett ytterst bekymmersamt exempel på bristande insikt och förståelse.

Det behöver sannerligen lyftas fram och forskas på hur pass viktig en rektorsroll verkligen är för en skolas verkliga framgångar. Det betyder att det är helt väsentligt att en rektor bottnar i gedigen skolerfarenhet. Skolledaren är inte bara någon slags administratör och visionär som ska bolla ekonomiska glödande klot i luften eller driva egna små agendor som kör slut på personalen inom deras ämbetsperiod. Yrket kräver pedagogiskt ledarskap, insikt och meritering. Empiri. Erfarenhet. Ödmjukhet. Överblick. Långsiktighet och förståelse. Psykologi. Människokännedom. En god portion fingertoppskänsla. Kunskaper i retorik och motiverande samtal. Ett hälsofrämjande tänkande. Bland annat. Listan kan göras hur lång som helst.

En bra rektor kan leda en skola i rätt riktning. Glad och nöjd personal är alltid grunden. Har en skola en bra, tydlig ledning, som verkar och står för en god värdegrund, så är fundamentet lagt. En hälsofrämjande utbildningsplats handlar om att alla ska bemötas med respekt, vänlighet och en positiv arbetsmiljö. Det ÄR ledningens ansvar. Därför är ledningen avgörande. Ibland måste obekväma beslut tas, det ingår i jobbet. Det ingår också då att underlätta och finna lösningar gemensamt så att verksamheten kan fungera optimalt utifrån givna förutsättningar.

Då kan man inte börja som ledare i myndigheten Skolverket med hotet: ”lärare och deras fackförbund ska hålla tyst”! Då bränner man sina broar rejält! Etablerandet av en hotkultur, oavsett var den befinner sig, men särskilt på en ledningsnivå i en myndighet som skolan lyder under, är aldrig acceptabelt.  Annars sprider sig otäcka attityder och mindre konstruktiva förutsättningar sig nedåt i leden som en farsot. Precis som med så många andra fenomen i samhällets skikt. Börjar vi nysta i det lilla, så kan vi se paralleller i det stora. Men tack för tydligheten, direktören, nu vet vi var du står i sammanhanget! Då var det eventuella förtroendet bortkastat. Det hade inte varit helt dumt att uppdatera kunskaperna i retorik som tidigare svensklärare, där ”Ethos” (att skapa trovärdighet, vi-känsla m. m.) hade varit en betydligt bättre strategi för att bidra till en positiv utveckling.

Inom skolan finns inte bara brist på lärare, utan även rektorer, goda ledare, positiv och stärkande arbetsmiljö. Tämligen symptomatiskt. Det är dags att generaldirektören på Skolverket kammar till sig och ödmjukar sig inför sitt ledaruppdrag. Här ute i verkligheten utanför myndighetsväggarna så är den samlade kompetensen vida överträffad den lilla klick som hävdar sig bakom byråkratiklichéer och pappersmissbruk på Skolverket. Klarar man inte av att hantera situationen på toppen ska man kliva av sina höga hästar tills den dagen man kan fullt ut förstå ledarskapets kolossala betydelse och möjligheter. Annars har man ingenting där att göra.

Lena Wallberg blogg om skolan idag

Jag heter Lena Wallberg och är förstelärare/ gymnasielärare i Svenska och Religion samt Specialpedagog. Jag har arbetat inom skolans värld i 20 år och framför allt med elever i olika former av särskilda behov. Jag har arbetat i olika skolformer och har erfarenhet från olika skolstadier. Min legitimerade behörighet sträcker sig från förskola till gymnasiet. Sammantaget är kunskapsvidden bred. Fokus på språkets och den goda kommunikationens betydelse för att lyckas har varit utgångspunkten för kvalitetsutvecklingen i arbetet och då särskilt med tanke på anpassningar för elever i behov. Mitt främsta mål är att sträva efter en positiv, hälsosam och tillgänglig miljö i en skola för alla.

Back To Top