Ord

ordets makt blogg Haldor

”Upp flyga orden, tanken stilla står, ord utan tanke aldrig himlen når” (ur: Shakespeares Hamlet, akt III scen I)

Kunskap är makt och ordets makt är oändligt. I Shakespearecitatet ovan lyfts en viktig poäng fram, då den belyser ett viktigt område som bär på makalös kraft: ordens betydelse. Ord kan förmedla så ohyggligt mycket mer än ett innehåll eller ett enkelt budskap. Det kan vara ett svärd som sårar, en pil av kärlek eller ett skott av frustande glädje som får världen att snurra. Ord kan vara liv, ord kan vara förödande, ord kan starta krig. Ord kan lyfta, ord kan sänka, ord kan skapa vänskap eller odla fiendskap. Ord, ord, ord. De är aldrig betydelselösa.

Det finns ingenting som är så viktigt som att barn får en grundläggande, tillräcklig och adekvat ordbank som en bas för fortsatt inhämtning av nya kunskaper under skoltiden. Att orden finns där och räcker till. Ord som lyfter tanken. Som Shakespeare så elegant målar fram sinnebilden för oss: ”Ord utan tanke aldrig himlen når.” Utan ord fungerar inte undervisning eller någon pedagogisk situation i skolan överhuvudtaget.

Inte sällan ställs vi i skolans värld inför ordens oerhörda komplexitet. Ord som inte riktigt fungerar som det är tänkt. Ord som blir ett hinder. Missförstås. Men det finns ord som ger ett förlorat självförtroende tillbaka. Ord, valda med omsorg, som kan vara helt avgörande. Ord som kan få någon att le, må bra, känna sig uppskattad, skratta, känna sig stark.

En skolpersonals jobb handlar om ordens makt. Med ord kan du forma, leda, styra ett arbete åt olika håll, rätt håll och göra arbetet effektivt. Med kunskap om etos, logos, pathos (retorikens grunder) blir ledaruppdraget för en grupp så mycket enklare. Skriftligt förväntas skolpersonal kunna förklara, formulera stödinsatser, beskriva, knåpa ihop åtgärdsprogram, ge omdömen, ja, skriva fram en elev på ett sådant sätt att det blir positivt, stärkande, tydligt och förklarande. Detta är inte alltid så lätt och allra helst om det finns någon form av svårigheter inblandade i det som ska skrivas. Hur ska detta formuleras på ett sådant sätt att det inte blir en negativt uppfyllande profetia och samtidigt tydliggöra i vilka sammanhang svårigheter uppstår? Ord måste vägas på guldvåg. Det har största betydelse.

Här har specialpedagoger och speciallärare en specialistutbildning. Det behöver sannerligen förtydligas. Kompetensen formuleras högst styvmoderligt i Skollagen 2 kap 25 §  angående elevhälsofunktionerna att, citat: ”Elevhälsan ska omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser. Elevhälsan ska främst vara förebyggande och hälsofrämjande. Elevernas utveckling mot utbildningens mål ska stödjas. För medicinska, psykologiska och psykosociala insatser ska det finnas tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator. Vidare ska det finnas tillgång till personal med sådan kompetens att elevernas behov av specialpedagogiska insatser kan tillgodoses.”

Notera nogsamt den sista formuleringen, angående detta med ords betydelse och innebörd. Kort och gott innebär skollagstexten att det inte krävs en specialpedagog eller speciallärare med särskild kompetens, utan ”någon” som kan utföra ”specialpedagogisk insats”. Vad nu det är och kan tolkas som. De övriga yrkeskategorierna är tydligt definierade. Inte nog med att en specialpedagog inte ens kan legitimera sig som sådan, det kan nämligen endast en speciallärare göra vilket i sig är extraordinärt, dessutom har utbildningsansvariga och jurister och politiker med flera, valt att väja för faktumet att skolor behöver specialpedagogisk personal med sådan särskild utbildning. En profession.

Orden tar som slut ibland. Sinar. Gör en förstummad. Alla dessa fantastiska människor ute på skolorna, som varje dag kämpar och kämpar för att driva det här enorma, komplexa maskineriet som utbildning och människoutveckling är. Det minsta som kan begäras är åtminstone att det pedagogiska yrket erkänns som verklig profession. Inte ens där är vi ännu inom skolvärlden och det är i allra högsta grad klandervärt. För detta krävs nämligen kriterier som: att det vilar på vetenskaplig grund i form av ett eget kunskapsområde, leder till legitimation, följer etiska regler, är autonom, värderas högt av samhället och tillhör en nationell organisation. Varsågod gör ert jobb: alla utbildningsansvariga, myndigheter och ministrar och fackförbund och andra berörda beslutsfattare.

De krav på ordkunskap, skrivkunskap, ordval, formuleringar, litteracitet med mera som ställs på inte bara elever utan även skolpersonal är idag oerhört höga. Därför är det så otroligt viktigt att förstå vikten av adekvat kunskap. Samt språkets makt. Inte minst när skolan ska möta upp alla de elever som inte riktigt har uppnått den ordkunskapsnivå som behövs för att kunna hänga med i undervisningen. Vi kan inte blunda för detta massiva problem och försöka sopa det under mattan.

Ta mig på orden här: ordkunskap- och i förlängningen språkkunskaper – måste prioriteras. Ordkunskap är själva nyckeln till språk, kunskap, utbildning och utveckling, alltså i slutänden ett gott, demokratiskt samhälle där alla är delaktiga. Det vill vi väl alla ha? Därför måste skolans helhetsuppdrag möjliggöras. Det är själva tanken. Den vi vill lyfta!

Lena Wallberg blogg om skolan idag

Jag heter Lena Wallberg och är förstelärare/ gymnasielärare i Svenska och Religion samt Specialpedagog. Jag har arbetat inom skolans värld i 20 år och framför allt med elever i olika former av särskilda behov. Jag har arbetat i olika skolformer och har erfarenhet från olika skolstadier. Min legitimerade behörighet sträcker sig från förskola till gymnasiet. Sammantaget är kunskapsvidden bred. Fokus på språkets och den goda kommunikationens betydelse för att lyckas har varit utgångspunkten för kvalitetsutvecklingen i arbetet och då särskilt med tanke på anpassningar för elever i behov. Mitt främsta mål är att sträva efter en positiv, hälsosam och tillgänglig miljö i en skola för alla.