Teknik och pedagogik – Lena Wallberg

Skola, undervisning och lärande är betydligt mer komplext till sin natur än en inskränkt odyssétanke om teknik som den enkla flyktvägen förklädd till ”quick-fix” och en övertro på att teknik som universallösning. Kan man därtill tjäna en slant och spara in på humankapital (som att avstå från att anställa fler lärare) så slår vågskålen över på plussidan.  Tyvärr finns ingen diger forskning inom området teknik (-didaktik) och pedagogik att botanisera i. Föga överraskande. Som med så mycket annat i dagens samhälle, är konkurrenssituationen om eleverna (läs: skolpengen) sådan till sin natur att en dator/iPad till varje elev är ett alldeles avgörande lockbete- om man ska kunna stå sig i den hårda kampen om skolöverlevnad.

Naturligtvis ska eleverna vara välutbildade i tekniksammanhang. Skolan ska vara en spegel av samhället och dess utveckling och behov för framtiden. Eleverna måste vara välvässade och förberedda för framtidens utmaningar. Tekniken ska kunna användas optimalt. Eleven ska behärska de vanligaste programmen- för att kunna utnyttja dessa i utbildningssammanhang, i vardag och så småningom i arbetslivet. Tekniken ska underlätta, förstärka och göra tillvaron hanterlig. Eleverna måste få tillåtas se att det finns en värld bortom tekniken, de måste lära sig vara källkritiska, kompetenta teknikanvändare med fötterna på jorden.

Tekniken ska inte vara en nöjesstation och distraktion. Eleverna ska inte matas i beroendet att följa med i sociala mediers ständiga strömningar av information och uppmärksamhetstörst eller i värsta fall felstöttas i ett tvångsmässigt spelande vars vidd ännu inte varken konsekvens- och riskanalyserats. Myntet har alltid två sidor.  I det i övrigt öronbedövande medievrålet omkring oss i dag så kanske också skolan måste stå som en mental tillflyktsort där man kan få möta text i bokform, känna pennan i handen som formar bokstäver på ett papper, låta tystnaden vid koncentrationen hjälpa utvecklingen på traven och få uppleva att saker kan få ha sin tid. Skolan behöver inte vara en ytterligare teknikstressig miljö som så vuxenvärlden också så att säga ”matar rätt varg”.

Samhället och skolan måste ställa sig kritiska till teknikbruket och djupanalysera hur det används och när och varför. Ett hälsosamt debattinlägg i det i övrigt inskränkta pedagogikträsket har äntligen lyfts fram av professor Jonas Linderoth i och med hans arbete kring spelforskning och pedagogik där han föredömligt klivit ut ur en säkerhetszon som tidigare varit helig. Jag, och garanterat många med mig som arbetar inom skolan, hyllar ett öppnare debattklimat kring den oerhört snäva pedagogiken där den professionella och kvalificerade utvecklingen stagnerat om inte till och med backat flera steg bakåt. Linderoth beskriver hur skolpedagogiken lagts fram under de senaste årtiondena i sin bok ”Lärarens återkomst”. Det intressanta med Linderoth är att han själv är spelforskare och att man lätt kan förledas att tro att han därför skulle vara en hängiven förespråkare av tekniken som stor utbildningsfrälsare. Så är alltså inte fallet och mången ”beprövad erfarenhet” där ute i verksamheterna kan glädjas åt beskrivningen att lärarens kompetenser har störst betydelse. Att läraren är den viktigaste faktorn för lärande. Recension av boken har jag skrivit för LitteraturMagazinets räkning och finns att läsa här.

Läraren först. Tekniken sedan.

Jag har mycket stor nytta av tekniska hjälpmedel. Men jag har tveklöst också hamrat ursinnigt på månget tangentbord och nära nog fått hjärtsnörp vid hanteringen av tröga och ologiska tekniklösningssystem, uttryckt okvädingsord, svurit på att aldrig mer använda det, brusat upp, fräst och u oräkneliga gånger hur i all sin dag folk har TÄNKT? Har de TÄNKT?

Jag har sett vidden av nya möjligheter och har genom åren skaffat mig en bred och praktisk erfarenhet av olika typer av tekniska lösningar i skolsammanhang- både som universitetsstudent på ett antal universitet/högskolor och i praktiken i skolans vardag. Vissa tekniklösningar är bättre än andra. Så jag vet behovet. När det fungerar som JAG önskar, då är det suveränt som stöd och kommunikationskanal. Roligt. Utvecklande. Givande. Stimulerande. Enkelt. Tydligt. Strukturerat.

Det finns en mängd enormt pedagogiskt vettiga, genomtänkta och användbara program som stödjer ett lärande och absolut kan bidra till att öka måluppfyllelsen för elever  

Skola, undervisning och lärande är betydligt mer komplext till sin natur än en inskränkt odyssétanke om teknik som den enkla flyktvägen förklädd till ”quick-fix” och en övertro på att teknik som universallösning. Kan man därtill tjäna en slant och spara in på humankapital (som att avstå från att anställa fler lärare) så slår vågskålen över på plussidan.  Tyvärr finns ingen diger forskning inom området teknik (-didaktik) och pedagogik att botanisera i. Föga överraskande. Som med så mycket annat i dagens samhälle, är konkurrenssituationen om eleverna (läs: skolpengen) sådan till sin natur att en dator/iPad till varje elev är ett alldeles avgörande lockbete- om man ska kunna stå sig i den hårda kampen om skolöverlevnad.

Naturligtvis ska eleverna vara välutbildade i tekniksammanhang. Skolan ska vara en spegel av samhället och dess utveckling och behov för framtiden. Eleverna måste vara välvässade och förberedda för framtidens utmaningar. Tekniken ska kunna användas optimalt. Eleven ska behärska de vanligaste programmen- för att kunna utnyttja dessa i utbildningssammanhang, i vardag och så småningom i arbetslivet. Tekniken ska underlätta, förstärka och göra tillvaron hanterlig. Eleverna måste få tillåtas se att det finns en värld bortom tekniken, de måste lära sig vara källkritiska, kompetenta teknikanvändare med fötterna på jorden.

Tekniken ska inte vara en nöjesstation och distraktion. Eleverna ska inte matas i beroendet att följa med i sociala mediers ständiga strömningar av information och uppmärksamhetstörst eller i värsta fall felstöttas i ett tvångsmässigt spelande vars vidd ännu inte varken konsekvens- och riskanalyserats. Myntet har alltid två sidor.  I det i övrigt öronbedövande medievrålet omkring oss i dag så kanske också skolan måste stå som en mental tillflyktsort där man kan få möta text i bokform, känna pennan i handen som formar bokstäver på ett papper, låta tystnaden vid koncentrationen hjälpa utvecklingen på traven och få uppleva att saker kan få ha sin tid. Skolan behöver inte vara en ytterligare teknikstressig miljö som så vuxenvärlden också så att säga ”matar rätt varg”.

Samhället och skolan måste ställa sig kritiska till teknikbruket och djupanalysera hur det används och när och varför. Ett hälsosamt debattinlägg i det i övrigt inskränkta pedagogikträsket har äntligen lyfts fram av professor Jonas Linderoth i och med hans arbete kring spelforskning och pedagogik där han föredömligt klivit ut ur en säkerhetszon som tidigare varit helig. Jag, och garanterat många med mig som arbetar inom skolan, hyllar ett öppnare debattklimat kring den oerhört snäva pedagogiken där den professionella och kvalificerade utvecklingen stagnerat om inte till och med backat flera steg bakåt. Linderoth beskriver hur skolpedagogiken lagts fram under de senaste årtiondena i sin bok ”Lärarens återkomst”. Det intressanta med Linderoth är att han själv är spelforskare och att man lätt kan förledas att tro att han därför skulle vara en hängiven förespråkare av tekniken som stor utbildningsfrälsare. Så är alltså inte fallet och mången ”beprövad erfarenhet” där ute i verksamheterna kan glädjas åt beskrivningen att lärarens kompetenser har störst betydelse. Att läraren är den viktigaste faktorn för lärande. Recension av boken har jag skrivit för LitteraturMagazinets räkning och finns att läsa här.

 

 

Jag heter Lena Wallberg och är förstelärare/ gymnasielärare i Svenska och Religion samt Specialpedagog. Jag har arbetat inom skolans värld i 20 år och framför allt med elever i olika former av särskilda behov. Jag har arbetat i olika skolformer och har erfarenhet från olika skolstadier. Min legitimerade behörighet sträcker sig från förskola till gymnasiet. Sammantaget är kunskapsvidden bred. Fokus på språkets och den goda kommunikationens betydelse för att lyckas har varit utgångspunkten för kvalitetsutvecklingen i arbetet och då särskilt med tanke på anpassningar för elever i behov. Mitt främsta mål är att sträva efter en positiv, hälsosam och tillgänglig miljö i en skola för alla.