skip to Main Content
Underbara Show

Underbara show

Jag såg den utomordentligt härliga feelgood-filmen ”The Greatest Showman” nyligen. Sångerna, gott folk! Musiken! Vilket patos! Härliga tider! Det är precis den typ av inspiration vilken kännetecknade filmen, den kraftfullt flödande kreativiteten, den smittande livsglädjen, den övertygande tron på människan, som även utmärker en riktigt fantastisk lärare. Känns. Tongivande. Upplevelse! Ger glädje, styrka och lyfter själen till nya höjder. Levererar. ”This is the greatest show”!

Kanske, kanske har mod ingjutits i någon som tappat det på vägen. Kanske, kanske har en lite kantstött själ stärkts till att äntligen våga stå upp för sig själv. Kanske, kanske har självkänslan lyfts, ryggraden sträckts, ansiktet fått ett återfunnet leende och en tro på sig själv har börjat gro. Då har vi lyckats! För ingen kunskap i världen kan någonsin ersätta det uppbyggliga, men ofta osynliggjorda arbetet. Det syns aldrig, någonsin i något betyg. Att börja våga tro på sin egen kraft, se sitt eget värde, förstå att alla vi är de mest värdefulla personerna i världen. Att vilja gå till skolan –  för att det är meningsfullt. ”This is where you wanna be”. Jag råkade höra om ett samtal, där en skolpersonal ursäktade sig med att förklara att eleven kanske inte nått alla betyg, men hade det bra i skolan i alla fall. Mådde bra. Ja. Men det är väl perfekt? Tack! Utmärkt så! Trots svårigheter att uppnå målen i skolan, oerhörda utmaningar i livet att klara dessa fiktiva, normerade betygsgränser som vi i samhället målat upp, så mådde personen ändå bra. Varför ska skolpersonal generat behöva ursäkta det? Det är faktiskt oerhört beklämmande. Skolan är väl inte en nedbrytningsstation? Nej, det ska vara ett positivt skapande, med sikte på framtiden, beståendes av kunskaper, färdigheter och självtillit. För att klara av dessa höga mål behövs olika mycket tid, träning, möjligheter och kunskap, för personal och för elever. Flexibilitet i systemet. Tydlighet, struktur och möjligheter, inte flum och rigida begränsningar. Då först kan vi prata om en skola för alla!

Det har i flera år fästs uppmärksamhet kring den frustrerande otydligheten i vad kunskapskraven innebär i praktiken. Det har tagit sju långa och svåra år att sjunka in. I debattartikeln ”Skolverkets tjänstemän trollade bort kraven på faktakunskaper” av Per Kornhall och Isak Skogstad (DN 7/6 – 18) påvisar artikelförfattarna hur Skolverket slarvat bort konstruktionsuppdraget till att resultera i det kaos det är idag med de luddiga kunskapskraven. Alldeles för många offrade elever och deras bedrövade lärare har fått kämpa sig blå för att klara av en fullkomligt orimlig arbetssituation. Sidobranscher försöker tappert leverera alternativ till hur man kan förtydliga kunskapskraven genom exempelvis tydliggörande matriser som elever- och deras lärare- faktiskt kan förstå och använda. Det är verkligen något ruttet i landet, när välutbildade lärare tvingas sitta och konsensustolka kunskapskraven med sina kollegor för att överhuvudtaget försöka begripa vad det egentligen står där i byråkratsmörjan. Idén att börja lära från grunden och behärska baskunskaper har fullständigt tappats bort på irrvägen. (De måtte finnas mången vilseledande siren i korridorerna, för att anspela på Homeros Odyssén.) Tanken att ”kunna krypa innan man kan gå” är bortblåst. Det har utvecklats till ett fullskaligt människoexperiment av en inkompetent och ideologiskt försänkt myndighet, vars dunkla konstruktion är i behov av fullständig reformation och omorganisation in i minsta lilla vrå. I skenet av det ljuset är det snarare märkvärdigt när skolpersonal säger: ja, men eleven mår i alla fall bra. Jag vill faktiskt ha stående ovationer på den. Det är prestation! ”Watching it come true”.

Nu är det, hur som haver och bevare oss väl, snart sommarlov också. Äntligen! Först vila och lite återhämtning. Sedan ser vi fram emot att åter valla in våra ystra små får i fållan, alla sprittande unga människor som vi ska försöka vägleda fram genom den där snåriga skolverksritade fulstigen. Så gott det nu går. Där i augusti. Då vi möts igen. Rulla fram vagnarna och res tältet! Annonsera! Ny uppsättning! Ny show! ”It´s everything you ever want”!

Då. I ögonblicket. När vi bestämt sätter ned foten i manegen, laddad till tänderna för att leverera ännu en ny show. Yes! Hatten på, ”the show must go on”, direktören ler, ännu en storartad föreställning att leverera! Piskan viner, elden flammar, det exploderar i rummet, applåderna rivs ned, trapetsen sveper i luften och skratten lyfter. Cirkusen bjuder in alla till spänning, glädje, förvåning, drama, driv, upptäckter, livskunskap. AH! ÅH! Styrka, kraft, vad vi kan åstadkomma. Tillsammans. Förundras. Ny omgång träning, balansgång, tonarter. Sång och dans! Välkomna! Glädje. Ny omgång med stjärnor att skicka in i livsshowen. Den skapande, levande, modiga kraften i musiken som skickas vidare till nästa generation och pulserar vidare. Skapandets rytm, sjunger i blodet, rött, varmt, sköljer och renar, livets saft. Puls. The Greatest Showman. Den fantastiska läraren. Ännu bättre repertoar. Ännu mer. Mer, mer, mer av allt! Vi lyfter oss! Vi är vinnare! “And it´s here right in front of You”.

 

” /…/ We light it up, we won’t come down
And the sun can’t stop us now
Watching it come true, it’s taking over you
Oh, this is the greatest show

It’s everything you ever want
It’s everything you ever need
And it’s here right in front of you
This is where you wanna be”

(” This is the greatest show”. Låtskrivare: Ryan Lewis, Justin Paul & Benj Pasek)

Lena Wallberg blogg om skolan idag

Jag heter Lena Wallberg och är förstelärare/ gymnasielärare i Svenska och Religion samt Specialpedagog. Jag har arbetat inom skolans värld i 20 år och framför allt med elever i olika former av särskilda behov. Jag har arbetat i olika skolformer och har erfarenhet från olika skolstadier. Min legitimerade behörighet sträcker sig från förskola till gymnasiet. Sammantaget är kunskapsvidden bred. Fokus på språkets och den goda kommunikationens betydelse för att lyckas har varit utgångspunkten för kvalitetsutvecklingen i arbetet och då särskilt med tanke på anpassningar för elever i behov. Mitt främsta mål är att sträva efter en positiv, hälsosam och tillgänglig miljö i en skola för alla.

Back To Top