skip to Main Content
Sagan Om Andraspråket Feat. Svenska Akademin

Sagan om andraspråket feat. Svenska Akademin

Det var en gång ett rike där invånarna ansåg sig vara upplysta, moderna och humana. Eftersom man ansåg sig vara så förträffliga, skapades regler och lagar man tyckte var helt genomtänkta. De inberäknade alla konsekvenser och andades ett långsiktigt tänkande. Men. Tyvärr så var verkligheten var en annan, då de som drabbades av alla till synes välmenande insatser faktiskt inte alls hade möjligheter att klara sig som det var tänkt. Istället blev systemet utslagsgivande. Sagan om andraspråket har troll i sig. (Vilket kommer jämföras med Svenska Akademins graverande fadäser…)

I det här landet finns det barn och unga som inte alls klarar av vissa saker på samma sätt som andra gör. Men det ska vi inte ta hänsyn till. Bara ibland. Men definitivt inte på nationella prov. Det finns barn och unga som inte har svenska som förstaspråk, huvudspråk, inte är uppväxta i riket. Det ska vi ta hänsyn till ibland. Men på nationella prov sätts alla anpassningar plötsligt ur spel. Då ska alla, oavsett bakgrund och referensramar, oavsett hur länge man har varit i landet, plötsligt förstå outtalade föreställningar, uppfatta vad som står mellan raderna och kunna härleda det icke sagda till något relevant utifrån kontext och åratal av avancerad miljöförståelse. Givetvis genomsyras provkonstruktionen utifrån en blint idealiserad institutionsvision att alla kunskapstörstande elever på gymnasiet vanligtvis (ivrigt) slukar berg av vetenskapliga texter, spisar DNs kulturbilaga till frukost, har ett brinnande intresse för psykologi och ständigt debatterar filosofiska skolor! Håll fanan högt! Få äro vi som skall nå den! Det finns bara ett rätt svar och det är vårt. Utifrån vårt tänkande. Allvetande äro vi, allvetande skola vi fortsätta vara. DE ska betvingas in i VÅRT förträffliga system!!! Kanske ska vi sopa in Svenska Akademiens numera splittrade rester som konsulter, så har vi så att säga lagt kronan på verket?

Om en ung människa kommer till landet får denne språkintroduktion- för att lära sig de väsentliga grunderna. AHA! Då kan vi tänka så här: första året får skolan full betalning för eleven. Därefter, ju fler år eleven behöver för att tillägna sig ett någorlunda hanterbart språk, så att denne ska kunna klara sin skolgång, så blir ersättningen mindre och mindre till skolan. Bra där, bra där, för så pressas lärarna att godkänna elever i förtid, av systemet och av sina- av ekonomi fotbojade – rektorer. Snillrika tankar leder till smakfulla beslut, gott folk! Snygg statistik. Tystnad råder. Varför inte stressa alla inblandade till ursinnigt dåliga val? Väl tänkt, applåder och fanfarer, vi är bäst! Ingen protest! För allt i världen.

Forskning visar att det tar runt 6-8 år för en 12 -15-åring (Elmeroth, 2017) att tillägna sig ett tillräckligt hanterbart skolspråk så att man anses klara skolgången någorlunda. Elever som fyller 20, vilket är en mängd andraspråkselever på gymnasiet idag (inte sällan ensamkommande), är tvungna att ta studielån för att kunna klara sin utbildning, för att uppnå sin efterlängtade gymnasieexamen. Ett av de viktigaste målen för att ha förutsättning att kunna få ett jobb, komma in på arbetsmarknaden, bli en del av samhället. Då vill en elev inte gå om på grund av språkproblematik. Att dra på sig extra (studie)skulder för gymnasieutbildning är inte eftersträvansvärt och ger inga bra förutsättningar för framtiden. De unga vill ha jobb, försörja sig. (Vid 20 förloras rättigheten att få bidrag för gymnasiestudier, vilket gör att eleverna pressas till att söka jobb under sommaren, helger etc för att kunna betala boende, köpa mat osv. Hur många med inrikesfödda föräldrar sitter i den hårt pressande sitsen?) Men hurra ändå för ett fantastiskt genomtänkt system! Slå på de som redan ligger! Låt det gå troll i systemet! Låt er väl smaka! Några kan väl offras i värsta fall, men vi som utgör ryggraden i det hela står ändå fast här. Solitt!

Om en andraspråkselev därutöver är i behov av studiestöd på sitt modersmål så kan det bli en ansenlig extrakostnad för en redan hårt ansträngd skolbudget. För, kanske behövs det många och olika modersmålslärare, studiehandledare och andra typer av språkstödjare? Dilemma för rektorer. De sitter i den heta stolen. Alla bäckar små. Ekonomi i balans. Lös problemet i arbetslaget. Köp in en ordbok. Gärna Svenska Akademiens.  Ett emblem för både snille och smak. Hurra vad vi är bra i den här smarta intresseklubben!

För att avrunda denna, kan jag väl erkänna: något ironiska saga, så läggs här ödmjukt fram förslag till ett alternativt slut: anpassa systemet efter individens förutsättningar med målet att underlätta så att alla kan lyckas. Gör om, gör rätt. (Det sistnämnda må fritt lånas och användas generöst av Svenska Akademin.)

Snipp, snapp, snut!

Källa:

Elmeroth, E. 2017. Möte med andraspråkselever. Lund: Studentlitteratur.

 

Lena Wallberg blogg om skolan idag

Jag heter Lena Wallberg och är förstelärare/ gymnasielärare i Svenska och Religion samt Specialpedagog. Jag har arbetat inom skolans värld i 20 år och framför allt med elever i olika former av särskilda behov. Jag har arbetat i olika skolformer och har erfarenhet från olika skolstadier. Min legitimerade behörighet sträcker sig från förskola till gymnasiet. Sammantaget är kunskapsvidden bred. Fokus på språkets och den goda kommunikationens betydelse för att lyckas har varit utgångspunkten för kvalitetsutvecklingen i arbetet och då särskilt med tanke på anpassningar för elever i behov. Mitt främsta mål är att sträva efter en positiv, hälsosam och tillgänglig miljö i en skola för alla.

Back To Top