skip to Main Content
Olympiska Spel Och Skolan

Olympiska spel och skolan

Vintern har tagit grepp om skog och mark, snön ligger drösvis på taken i många landsdelar. Olympiska spelen har precis startat och glädjande nog har Sverige håvat den första guldmedaljen via den fantastiska idrottaren Charlotte Kalla. Nu hålls självklart tummarna för att hela truppen lyckas med sina kämparinsatser.

Det finns mycket att lära vad gäller tankegångar, inställningar och ”mindset” från sportens värld, där vi kan dra paralleller till skolan: träning ger färdighet, vissa får kämpa mer än andra och ibland håller man måttet, ibland inte, men man ska aldrig ge upp. Att nå målet och lyckas är fokus. En positiv inställning, starkt självförtroende, god hälsa och stöttande omgivning är framgångsfaktorer. Givetvis finns det modern teknik, vetenskap och empiri som kan hjälpa till att optimera förutsättningarna, men själva grovjobbet görs ändå alltid av individen själv. Coacher, friskvårdspersonal, tränare och lagledare behöver finnas med, som stöttar och leder utvecklingsarbetet. Det behövs medel- intäkter, eftersom en vinnare kostar. Men det är lönsam investering att satsa på framtidens vinnare. De som inte riktigt lyckas nå medaljer har ändå gjort sitt bästa efter sina förutsättningar och ska hyllas för sina insatser. Självförtroendet är starkt. Det finns alltid vägar att använda sina kunskaper och färdigheter på, exempelvis genom att vara tränare för andra eller förebild på andra sätt. Fusk lönar sig förhoppningsvis inte och när det upptäcks så ska det vara kännbara konsekvenser. Och så vidare.

Vad motiverar en elitidrottare? Ja, det är naturligtvis individuellt, men att känna att det är meningsfullt, att det finns ett givet, tydligt mål som ska nås och att förutsättningarna gör det möjligt, ja, då är troligen hindren hyfsat överkomliga. Det finns en belöning som väntar i målgången. Här har vi något att lära oss i utbildningssammanhang. Vad känner skoleleverna för belöning i sin målgång? Hur vittrar de guld?  Förutom att de får ett papper i handen på avslutningsdagen som beskriver de olika delgrenarnas resultat? En belöning kan vara att komma in på den fortsatta utbildning som valts i nästa steg, eller att få ett jobb utifrån sin nyvunna kompetens. Men det målet nås inte alltid av olika skäl. Hur kan vi tänka mer strategiskt kring målgången, för att inte unga människor ska löpa iväg åt fel håll eller inte alls ge sig ut i träningsspåret, utan väljer att stanna hemma istället? Det förebyggande arbetet behöver vara starkt och välfungerande och vid behov måste det sättas in olika slags specialister, vilka ska samarbeta i team för att stötta. Vissa behöver träningsscheman, andra behöver testa nya tekniker, verktyg, utrustning, en ny valla som gör att det blir bättre grepp etcetera. Oavsett är det viktigaste att hålla ögonen på målet, ett viktigt, meningsfullt mål som verkligen ska ge känslan av belöning. Här behöver vi nog tänka till ordentligt.

Jag har hört mängder med ungdomar säga att det inte spelar någon roll vad de har för betyg, för ingen arbetsgivare tittar på det i alla fall. Man kommer för det mesta in på de olika utbildningar man vill dessutom. Så varför ska en ung människa då nära nog kämpa ihjäl sig för att få ett toppbetyg, när det inte uppfattas som lönsamt? En arbetslös ungdom som är inskriven hos arbetsförmedlingen (och förväntas delta i olika typer av ”aktiverande”, obligatoriska och meningslösa söka- jobbkurser med mera) inkasserar mer inkomst per månad än en student som enbart lever på sitt studiebidrag.  Var hittar man drivkraft när ett bidrag eller exempelvis a-kasseersättningar är högre än en lön för mödan? Att studera och jobba måste löna sig. Medaljen, målgången behöver vara värd att kämpa för och alla ska kunna få förutsättningar att nå mållinjen. Det behöver hela samhället tydliggöra och förstärka, för att det ska fortsätta finnas kandidater som vill ställa upp. Tappar vi detta fokus så undergrävs hela systemet. Fokus på bollen, fokus på kärnverksamheten.

De olympiska spelen rullar på ett tag framöver, så alla vi åskådare kan se fram emot att heja fram alla de duktiga idrottare som kämpar om ära och i bästa fall också en valör på medalj. Alla kan nå ett personligt mål, men ibland behövs en extra flexibilitet, längre tid, stärkta insatser och att olika personliga anpassningar gör vinsten möjlig. I paralympics finns otaliga exempel på att funktionsvariationer inte är ett hinder någonstans för att kunna nå just sitt mål och en kamma hem en egen medalj. Alla ska få vara vinnare i sitt liv. Det vore guld!

Lena Wallberg blogg om skolan idag

Jag heter Lena Wallberg och är förstelärare/ gymnasielärare i Svenska och Religion samt Specialpedagog. Jag har arbetat inom skolans värld i 20 år och framför allt med elever i olika former av särskilda behov. Jag har arbetat i olika skolformer och har erfarenhet från olika skolstadier. Min legitimerade behörighet sträcker sig från förskola till gymnasiet. Sammantaget är kunskapsvidden bred. Fokus på språkets och den goda kommunikationens betydelse för att lyckas har varit utgångspunkten för kvalitetsutvecklingen i arbetet och då särskilt med tanke på anpassningar för elever i behov. Mitt främsta mål är att sträva efter en positiv, hälsosam och tillgänglig miljö i en skola för alla.

 

 

Back To Top