skip to Main Content
Likvärdigt, Rättssäkert Och Effektivt?

Likvärdigt, rättssäkert och effektivt?

Tiden för majoriteten av alla obligatoriska skriftliga nationella prov slår snart till med full kraft ute i landets skolor. Nya regleringar har snabbmejslats fram, liksom förtydliganden kring provens utförande och betydelse. Det har funnits en hel del oklarheter kring nationella proven tidigare, så förhoppningen är att fler frågetecken kommer rätas ut. Är syftet att göra proven mer träffsäkra och värdefulla för eleverna, eller är dunklare motiv inbakade?

Från 1 januari 2018 gäller att endast prov i den högsta avslutande kursen på gymnasiet är obligatoriska. De nationella provens uppsatsdelar i engelska, svenska och svenska som andraspråk skall skrivas på en digital enhet från och med i höst. De digitala proven ska sedan avidentifieras för en rättvisare bedömning. Målet är att samtliga provdelar ska vara digitaliserade till år 2022. Föregående försöksverksamhet på 100 skolor ska bidra till att det fullskaliga genomförandet ska kunna ske på ett väl genomarbetat sätt. Skolverket ska framöver kunna presentera hur den digitala utformningen kommer se ut, men någon form av webblösning är det tänkt att bli. Dessutom ska det bedömda resultatet ha utökad betydelse vid betygssättning från höstterminen 2018. Då gäller också de nya, omarbetade läro- och kursplanerna i skolväsendet. Ett antal nyheter att hålla reda på, således.

Det finns lite intressanta observandum kring detta med bedömning. I Norge har ett forskningsresultat visat att erfarna lärare inte bara följer angivna rättningsanvisningar, utan lägger till andra kunskaper vid bedömning av elevarbeten. Detta belyser ändå något som alla lärare i ett skarpt läge vet: att bedöma elevtexter är, och kommer aldrig att vara, ett enkelt arbete där man kan följa några simpla instruktioner och tro att det därmed skulle skapa någon form av millimeterrättvisa. Det skulle krävas någon slags avancerad beräkningsmaskin för detta om vi är ute efter just det. Givetvis måste vissa grundkriterier uppfyllas, men de miljontals skiftande parametrar som finns med i en textbedömning är alla så komplexa, att det omöjligen kan bidra till en exakt likvärdighet. Människor är inga maskiner. Det brukar läggas fram diverse olika argument i allehanda medier om att lärare bedömer prov olika och ju tuffare en uppgift bedöms ju strängare lärare. På gott och ont. Om en lärare är sträng i sin bedömning, kan det inverka på den aktuella lärarens position i skolverksamheten, löneutveckling eller hur en skolas kvalitet mäts? Ja. Här har vi återigen ett problem som läggs i lärares knä. Överensstämmelse mellan provresultat och slutbetyg mäts ideligen och utan förbehåll, vilket inte minst påhejas av Skolverket. Vågresultatet anges som värdemätare för en skolas kvalitet och är för övrigt av vikt i en allt hårdnande konkurrenssituation. Nationella provens betydelse som summativ bedömning har förstärkts och betonats som medel för att motverka olikheter. Syftet är att skapa likvärdighet, rättssäkerhet och effektivitet. Sägs det. Med andra ord handlar det om att motverka ”glädjebetyg”. Provets träffsäkerhet vad gäller betygsskalor och kunskapsnivåer är omtvistat och kräver ohyggligt mycket av provskaparna. Tanken är god, men det finns ett antal faktorer som kräver tid och bred, djup kunskap inför provkonstruktionen, så att eleverna inte riskerar att bli ofrivilliga ”försökskaniner” i skarpt läge.

Ja, och glöm nu för allt i världen inte bort den lilla detaljen att det är valår i år. Håll den tanken levande framledes.

Den 1 februari 2018 skickade Skolverket ut ett pressmeddelande där man annonserade att det var dags att utreda hur engelskspråkig undervisning påverkar kvaliteten. Dessutom lanserades nya resultat från en undersökning gjord av Skolverket (21/2 – 18) angående hur studenter klarar sig på högskolan. Man hade undersökt elever som tog examen 2014,vilka påbörjat högskoleutbildning terminen efter och därefter jämfört inriktning och betyg samt hur de klarat sig. I undersökningen framhålls att elever med låga gymnasiebetyg och de som gick ut natur- och teknikprogram klarade sig sämre än andra. Här betonas skillnader mellan kommunala och fristående skolor explicit. Det här är ju intressant. ”Alla” skolor dras över en kam. Naturligtvis finns det skillnader mellan skolor- oavsett om de är kommunala eller fristående. Det är därför det inrättats en instans som ska kontrollera hur det ser ut och stötta skolor till en god undervisning så att lagen följs och eleverna får vad de har rätt till. Om inte kvaliteten kan säkras på landets skolor, genom att skolinspektionen har utfört sina tämligen omfattande granskningar, ja, då har systemet misslyckats. Skolverket blåser upp ”nyheten” om att granska en viss typ av skolinriktning – här med engelskspråkig undervisning, i en tid när det som sagt är valår. Att som myndighet nu svepande påstå, utifrån en enda, mindre undersökning, att:  kommunala gymnasieskolor lyckas matcha elevkunskaperna bättre än de fristående är ett antagande. Var är källkritiken? Det är till att dra höga växlar utifrån ett enda undersökningsresultat? Det är otroligt besvärande, de här tendenserna som Skolverket uppvisar, att komma med utspel som definitivt kan tolkas som politisk – ideologiska. Skolverket måste vara oberoende part och dessutom verka för att publicera vetenskapligt valida texter- alltså med forskningsresultat som är reliabla: att det kan sägas vara resultat som är bestående över tid och har bekräftats genom flera oberoende forskningsresultat. Annars tappar de ytterligare i redan svajig trovärdighet. Hur ska en statlig myndighet, som arbetar för elevers bästa, överhuvudtaget verka trovärdiga om de inte själva håller fanan högt?

Skolverket behöver ta sig i kragen och lägga fokus där det behövs: på verkligt stöd och positiv utveckling. Det vore eftersträvansvärt. Använd skolinspektionen som instans för de skolor det finns någon slags kvalitetsbristmisstanke mot och låt de som sköter sig och gör sitt jobb vara befriade från svepande anklagelser som antyder att ”alla” friskolor har annorlunda standard! Att hålla på med hetsjakt gagnar inte någon! Ska myndigheten verka för någonting rimligt i sammanhanget, så handlar det om att arbeta fram vilka grundförutsättningar skolorna ska ha för att få bedriva undervisning och därefter använda sin kontrollenhet att säkra så det efterföljs. Här behövs en lagmässig tydlighet om vad anses rimligt för undervisningskvaliteten i landet och på vilka villkor som skolor ska bedriva sin verksamhet. Baserat på vetenskaplighet, inte enskilda små undersökningar, modeinfluenser och politisk-ideologiskt dunkla motiv. Förutsättningarna är olika beroende på om skolorna bedrivs kommunalt eller som fristående verksamhet. Det viktigaste är att samhället säkerställer att eleverna får högkvalitativ utbildning av kvalificerade lärare, oavsett val av skola. Hur denna verksamhet sedan bedrivs och av vem är sekundärt.

Att använda sig av nationella prov för att mäta generella kunskapsnivåer i landet är en sak. Men det får inte bli en bricka i ett politiskt spel på Skolverkets anslagstavla. Att arbeta med dessa prov kräver nog mycket jobb för alla inblandade skolor, rättningsnedlusade lärare och stressade elever. Kan fokus istället ligga på att stötta lärare och elever att uppnå så bra resultat som möjligt? Ge större utrymme för att kunna genomföra proven med olika typer av anpassningar, låt eleverna slippa stress genom att förberedas på ett bättre sätt, exempelvis genom att få träna på att läsa texterna i förväg och förbereda sig på hur de ska kunna svara. Låt eleverna få utvärdera de nationella proven! Så brukar det kunna fungera i det vanliga livet- utanför Skolverkets fyrkantiga väggar. I vilket sammanhang sätts man in, som ung person i en lärandesituation, i ett betygsavgörande tillfälle, utan någon som helst förberedelse annars än under nationella provet? Med det här utspelet vill politikerna säga: nationella provets resultat ska korrelera med slutbetyget i ämnet. Syfte? Förmodat att få ner ”glädjebetyg”. Det kanske blir resultatet. Eller kanske inte. Återstår att se vad det görs för nya utspel om det framöver, kanske från någon av de legio ”redan frälsta” inom pedagogikområdet.

Oavsett sitter det ett gäng elever i kläm här, som tvingas skriva och utföra eländet och har inget att själva säga till om. Är alla de här skärpta ändringarna egentligen till för deras skull, eller är det verkliga syftet att klämma åt skolor som misstänks sätta orimligt höga betyg? Den ”kollektiva bestraffning” som eleverna utsätts för kommer då plötsligt i ett annat ljus. Likvärdigt, rättssäkert och effektivt, eller: politiskt utspel, dold agenda och utnyttjande av parter i beroendeställning som inte har möjlighet att göra sin röst hörd? Tåls att funderas på.

Lena Wallberg blogg om skolan idag

Jag heter Lena Wallberg och är förstelärare/ gymnasielärare i Svenska och Religion samt Specialpedagog. Jag har arbetat inom skolans värld i 20 år och framför allt med elever i olika former av särskilda behov. Jag har arbetat i olika skolformer och har erfarenhet från olika skolstadier. Min legitimerade behörighet sträcker sig från förskola till gymnasiet. Sammantaget är kunskapsvidden bred. Fokus på språkets och den goda kommunikationens betydelse för att lyckas har varit utgångspunkten för kvalitetsutvecklingen i arbetet och då särskilt med tanke på anpassningar för elever i behov. Mitt främsta mål är att sträva efter en positiv, hälsosam och tillgänglig miljö i en skola för alla.

Back To Top