skip to Main Content
Fokus På Målet

Fokus på målet

Bara sport, bara sport

När en elev ska tränas i att nå ett mål, hur ska denne ledas till insikt i vad som krävs, på vilket sätt och med vilka insatser? Om eleven inte förstår var och vad målet är, ja, då kan det bli tämligen svårt att ens försöka ge sig på utmaningen. Risken är att eleven- och i värsta fall läraren – bara stakar sig runt och hoppas att det rätt vad det är ska råka bli målgång någonstans i spåret. Skidorna är på, vallan ger fäste, åkaren är redo, men spåret är igensnöat så ingen har en aning om vart och hur man ska åka.

Att ge sig på att arbeta fram tydliggörande kunskapsmatriser för elever är ingen enkel sak, ska man ha klart för sig. Detta djupobducerande arbete har visat sig vara betydligt mer komplicerat och tidsödande än många föreställt sig. Hur ska en elev förstå vad som ska göras, när de tjänstemannatillvända matriser som finns tillgängliga via Skolverket är så fantastiskt otydligt formulerade att skickliga lärare har jämnt skägg med att själva förstå och tolka vad som ska göras och bedömas? Ett viktigt syfte var att komma ifrån de ”lokala kursplaner” som varje skola- och ibland enskilda lärare- frekvent använde sig av före lanseringen av de nya läroplanerna. Det mest beklämmande i dagsläget är att lärare behöver vara näst intill professorer på floskeltolkning och kanslisvenska för att överhuvudtaget hantera vardagsjobbet med att bemästra skolverksmatriserna. Lärare bedömer ständigt elevers förmågor och kunskapsutveckling för att kunna ge feedback och stötta. Det krävs ett fixerat fokus på målgången, där träning och utveckling ska leda till den tänkta vinsten, poängen. Matriserna är ett tänkt verktyg, ett hjälpmedel att tydliggöra ”träningsschemat” för hur detta ska gå till. Det är här själva krånglet börjar.

Först och främst är kurserna indelade i olika nivåer, från idé till handling, eller om ni vill: från beskrivning av ämnets grundtanke (ett försvar om varför de olika delarna i en kurs/ett ämne ska finnas med i läroplanerna), vilka centrala delar som bör tas med i undervisningen och ett nedåtstigande led till detaljnivå, där vi återfinner de direkta kunskapskraven för betygsstegen E-A. De sistnämnda är tillräckligt nerkletade i ett intetsägande myndighetsspråk så att uppgifterna förblir tolkningsbart öppna. För all del, vissa delar bör kunna ge läraren friheten att forma sin undervisning, men det går inte bortse från risken att undervisningen därför kan innehålla på tok för skiftande kvalitativa moment. Utgår en lärare från sina egna intressen, preferenser, idéer vi inte har en aning om eller föredrar ett visst läromedel vars kvalitet kan vara omtvistat vid skärskådan, ja, då står vi fortfarande med ett gigantiskt problem vid handen. Det är brist på lärare i landet, vilket i sig riskerar orsaka stora bekymmer vad gäller undervisningskvalitet och val av relevant innehåll.

Det är fullständigt oacceptabelt att myndigheterna fortsätter skjuta förbi målet och ingen riktigt vill och kan ta ansvar för att styra upp verksamheten så vi blir ett starkt lag, ett team som arbetar mot vinst. Hur mycket ska skolpersonalen kunna ges utrymme att ”tolka” om bollen var på linjen eller: om eleverna själva – och/eller deras ivrigt påhejande vårdnadshavare- tyckte att bollen faktiskt gick i mål? Ju otydligare det här är formulerat, desto svårare blir det för samtliga att veta när och om det blir rätt. Då kan de inblandade i matchen helt enkelt ge utrymme för egna, påhittade alternativa regler och troliga, tillfälligt uppsatta målstolpar som skenbart håller aktiviteten igång. Domarna dömer spelet efter vad som kan verka troligt, sannolikt och möjligt.

Här är nationella proven en intressant joker. Med dessa tillkommer nya och alternativa bedömningsramar, eller om ni vill, så sätts ordinarie kursmål lite ur spel. Det en lärare ska bedöma i en uppsats i svenska exempelvis, finns inte definierat i de ordinarie kursmålen i sig. Det är sannerligen en sport det här, för både lärare och elever, att överhuvudtaget vara med i matchen. Eleven ska träna, men på vad, varför och hur?

Det är inte konstigt att det odlas stress och annan ohälsa i skolans värld, när det inte är tillgängligt för deltagarna själva vad de ska göra. Där är elevtillvända matriser ett redskap som gör susen, helt enkelt. Dessutom underlättas alla viktiga och utvecklande ämnesövergripande samarbeten i skolan, när kunskapsinnehållet är förståeligt för hela laget. Ska vi fortsätta satsa på målvittring i utbildningsloppet, så är elevmatriser vägen dit. Ett kikarsikte, som hjälper till att träffa rätt. Prispallen väntar!

 

Lena Wallberg blogg om skolan idag

Jag heter Lena Wallberg och är förstelärare/ gymnasielärare i Svenska och Religion samt Specialpedagog. Jag har arbetat inom skolans värld i 20 år och framför allt med elever i olika former av särskilda behov. Jag har arbetat i olika skolformer och har erfarenhet från olika skolstadier. Min legitimerade behörighet sträcker sig från förskola till gymnasiet. Sammantaget är kunskapsvidden bred. Fokus på språkets och den goda kommunikationens betydelse för att lyckas har varit utgångspunkten för kvalitetsutvecklingen i arbetet och då särskilt med tanke på anpassningar för elever i behov. Mitt främsta mål är att sträva efter en positiv, hälsosam och tillgänglig miljö i en skola för alla.

Back To Top