skip to Main Content
Drömmar

Drömmar

”Jag har en dröm”, som Martin Luther King sa. Vi delar drömmar, ganska många av oss. Jag skulle verkligen önska, att många av dessa drömmar kunde slå in. Några är ändå möjliga att uppfylla, som: en dröm om en skola för alla och en dröm om att alla får må bra.

Först ska jag återberätta ett fantastiskt samtal jag hade i veckan.  Ett samtal som gjorde mig stolt ända in i märgen! En elev berättade att den fruktansvärda mobbningen som drabbat hen hela grundskolan nu äntligen hade upphört hos oss på gymnasiet. Eleven förklarade att vår skola har rykte om sig att vara ”tuffast i stan” när det gällde att motverka mobbning! Jag säger bara: kan man överhuvudtaget få ett bättre omdöme än så? Jag tror inte det. Ingenting, absolut ingenting kan någonsin ersätta känslan av trygghet och ro. Att få gå till skolan och känna att det är roligt, man trivs, det känns bra och att man är en del av en gemenskap, då har vi lyckats! När det är väl känt att: på den här skolan har vi absolut nolltolerans mot mobbning, då är vi alla hemma! Det är den högsta utmärkelsen en skola överhuvudtaget kan få! Där är grunden lagd för allt annat. Drömmen om en trygg skola för alla, den vill vi önska oss över hela världen.

Sedan kommer drömmen om en tillgänglig skola, där alla elever ska ha lika möjligheter att utvecklas så långt det är möjligt efter sina förutsättningar. Ibland finns det möjligheter, ibland inte. Det finns inga som helst krav på diagnos för att ha rätt till hjälp. Men, vi som är ute på fältet och i den krassa verkligheten där ekonomin alltid styr, vet lika fullt att diagnoser definitivt underlättar möjligheten att få stöd och hjälp i skolan (och i förlängningen vidare in i vuxenlivet och ute på den tuffa arbetsmarknaden).  Vi kan inte slå oss för bröstet ännu i samhället och påstå att det ges likvärdiga förutsättningar för alla. Utbildning kan betyda olika saker och utformas på olika sätt. En del förmår inte fullfölja ett ordinarie utbildningsprogram av olika skäl. Då måste det finnas gott om utrymme att spela efter individens förutsättningar, utan det betungande kravet från en rigid utbildningsmall som inte överhuvudtaget är möjlig att få att fungera rimligt. Människor är inga förprogrammerade maskiner och kommer aldrig vara det. Utbildningar måste få tillåtas vara flexibla. Vi ska nära drömmar, inte krossa dem!

En dröm som hamnat ute i periferin är att eleverna får läsa ett obligatoriskt ämne om livskunskap. Ett livsviktigt ämne, som tyvärr förvunnit ur skolan av outgrundlig anledning. Ett ämne som ska belysa viktiga, allmänmänskliga områden som berörs alla. Fokus ligger på hälsofrämjande innehåll: psykiskt, fysiskt, individuellt och i gemenskap med andra. Skolverket har gjort bedömningen att delarna i området livskunskap redan existerar i andra ämnen, vilket gjort att skolor som ansökt om att få erbjuda lokala kurser i livskunskap fått avslag. Det är verkligen trist, med tanke på hur många barn och unga som mår dåligt och definitivt behöver få möjligheten att under ordnade former få diskutera livsfrågor, hälsa och allt det som livet innebär. Ska livskunskap återvända som obligatoriskt ämne så behöver det givetvis spetsas till, men behovet är enormt att i en ständigt föränderlig och utmanande värld få någon form av verktyg att hantera utmaningar. Det finns inga som helst förutsättningar för att hinna med det i rimlig grad genom alla andra av skolans redan överfyllda kurser. Argumenten stärks ytterligare av nya, tydliggörande fakta: det psykiska ohälsotalet har ökat med 100 procent (!) i åldersgruppen 10 – 17 år, enligt ett pressmeddelande från Socialstyrelsen som publicerades nu i veckan. Fruktansvärda siffror, som kräver akuta åtgärder! Resurser inom Barn- och ungdomspsykiatrin behöver förstärkas markant och skolorna måste få betydligt mycket mer tillgång till kvalificerat stöd i det förebyggande arbetet. Barn, och vuxna, behöver rimliga förutsättningar att hantera stress och ohälsa.

En dröm att förverkliga är att vi ser över våra liv och vårt samhälle. Det finns många, goda exempel på sådant som fungerar bra och det ska vi fortsätta med och bygga vidare på. När det salutogena (hälsofrämjande) perspektivet genomsyrar allt vi gör, genom alla nivåer, då börjar kompassen åter peka i rätt riktning. Det betyder att vi vuxna måste ta vårt ansvar genom att sluta upp med att ta ohälsosamma beslut, kämpa ännu hårdare för en frisk och sund arbetsmiljö, sluta upp med att överföra sjukliga stressymptom på andra och istället vara goda förebilder för det uppväxande släktet.

Julen är en magisk tid och kanske ett stjärnfall kan göra att några önskningar slår in? Jag drömmer om, och hoppas på, att alla får god hälsa, tillräckligt med tid, att få vara trygg, må bra och ständig lära sig mer om verkligt viktiga, livsviktiga saker. Från mig- till er alla: en riktigt fridfull helg!

 

Lena Wallberg blogg om skolan idag

Jag heter Lena Wallberg och är förstelärare/ gymnasielärare i Svenska och Religion samt Specialpedagog. Jag har arbetat inom skolans värld i 20 år och framför allt med elever i olika former av särskilda behov. Jag har arbetat i olika skolformer och har erfarenhet från olika skolstadier. Min legitimerade behörighet sträcker sig från förskola till gymnasiet. Sammantaget är kunskapsvidden bred. Fokus på språkets och den goda kommunikationens betydelse för att lyckas har varit utgångspunkten för kvalitetsutvecklingen i arbetet och då särskilt med tanke på anpassningar för elever i behov. Mitt främsta mål är att sträva efter en positiv, hälsosam och tillgänglig miljö i en skola för alla.

 

 

Back To Top