Skolkommission-och-lärarutbildning

Skolkommissionen lämnade sitt slutbetänkande till regeringen den 20/4-17 och där finns ett antal intressanta synpunkter att syna i sömmarna. Jag ämnar granska lite kring området: lärarutbildning.

I slutbetänkandet lyfts fram att lärarutbildningarna behöver ses över och, så att säga, ”skärpas till”. En summerande reflektion: men ÄNTLIGEN! Under åratal av urartande förfall, med uppenbara och mätbara katastrofala följder, bieffekter, avhopp och annan mindre smickrande uppmärksamhet så har de obefintliga kraven på blivande lärare och lärarutbildningarna nu uppmärksammats. Inte bara nyheten att kommissionen i vart fall diskuterat antagningskrav för lärarutbildning lyfts, utan själva utbildningens kvalitet annonseras att den kommer granskas och det var ju för väl! En tämligen enig forskarkår har sedan länge pekat på att höga förväntningar är en viktig faktor för hög måluppfyllelse. I ett autentiskt fall ur verkligheten år 2017 kan konstateras att en lärarutbildnings synnerligen analoga studentbok för VFU (Verksamhetsförlagd utbildning) innehåller – som ett ordinarie grundutbud – en omprövningsdel för samtliga tre praktikperioder. Alltså, enligt de blivande lärarnas dokumentationshäften förväntas de inte klara sin praktik, således medföljer underlag för omprov redan inledningsvis. Mycket intressant. Meningsfullt. Hur är det nu med effekter av höga förväntningar och kanhända också tanken på självuppfyllande profetia?

Man kan tycka att detta med lämplighetskrav, som diskuteras vitt och brett i skolkommissionen för att därefter slätas över och förpassas till periferin, är ett förebyggande och väsentligt arbete för att få rätt person på rätt plats. Det är inte rimligt för någon part att tillåta att uppenbart olämpliga personer tar studielån och går en lång utbildning innan denne får klart för sig att man inte passar för jobbet. Av förklarliga skäl. En något ”het potatis” är att därtill ställa krav på att blivande lärarkandidater bör ha ett par års arbetslivserfarenhet. Att gå direkt från att vara gymnasieelev till lärarutbildningskandidat är ett många gånger oöverstigligt stort omställningssteg i den personliga och framtida yrkesutvecklingen som inte är så lyckad. Diskrimineringsgrunder måste naturligtvis tas i beaktande vid liknande ställningstaganden, men å andra sidan kan man inte blunda för verkligheten. En lärare förväntas ha med sig mer kunskaper och erfarenhet än sina elever. Att ringa ålder och erfarenhet blir uppenbart märkbar vid praktik kan med största säkerhet vilken lärarhandledare som helst intyga. Den märkliga inställningen att krav och lämplighetsgrundande antagningsprov skulle vara något förkastligt inom vissa yrkesområden behöver tvättas bort.

Uppenbart finns stora problem med synen på läraryrket och skälen är ibland dunkla i skolkommissionens betänkande. Bekymret med att inte kunna fylla de tjänster inom skolan som kommer behövas i framtiden om antagningskraven höjs lyfts fram i ljuset. Det är inte eftersträvansvärt att tvingas hamna i situationen med att ta in obehöriga och/eller olämpliga personer att undervisa barn och ungdomar varken nu eller framledes, då vi faktiskt står med ett bedrövligt facit i handen av hur kunskapsresultaten sviktat. Höjda grundkrav kommer knappast bidra till minskad attraktionskraft för läraryrket i längden. Men, det handlar inte bara om högre lön och adekvat grundutbildning, utan också en överkomlig arbetsbelastning, en tydlig definition av uppdragets innehåll där oväsentligheter och pålagda extrauppgifter sållas bort från själva kärnuppdraget. Kunskapen kring detta finns. Hos de aktiva lärarna själva, om utredare någon gång tar sig tid och ids lyssna till deras röster. Märkligt nog ska skolan ständigt analyseras utifrån av diverse ”förståsigpåare” istället för att personalen i tjänst görs delaktiga. Jag är fullständigt övertygad om att det finns en mängd kompetenta förslag att ta del av från ”golvet”, i verksamheten.

Ett ytterligare intressant exempel kring dagens lärarutbildnings tvivelaktiga kvalitet framkommer i vissa formulerade lärandemål. Direkt hämtat ur verkligheten formuleras ett sådant som följer: ”Studenten ska kunna visa kännedom om IT som pedagogiskt verktyg.” Nu kommer jag bli petig: visa kännedom- vad innebär detta? Att känna till. Ha vetskap om en befintlighet. För VG krävs att studenten ska kunna använda IT som pedagogiskt verktyg. Värdeorden uppvisar med största tydlighet en brist på insikt kring ett numera mer eller mindre utrangerat begrepp. Vi tittar tillbaka lite på tidigare påstående kring höga förväntningar. Representerar detta adekvata krav på kunskaper kring digital kompetens? Hur ska blivande lärare- om inte de om några kan gå i bräschen- leva upp till framtidens utannonserade digitala kunskapsbehov när de inte får med sig denna kompetens? Inte nog med att den totala frånvaron av digital kompetensutveckling för redan befintliga lärare lyser med sin pinsamma frånvaro, utan dessutom har den vitala kunskapsförsörjningen förbisetts inom framtidens rekryteringsarsenal.

Således. Det finns en mängd saker att anmärka på. Gott är ändå att kommissionen valt att lyfta fram problematiken kring lärarutbildningarnas kvalitet och innehåll. Det är bara att hålla tummarna för att det inte blir urvattnade förslag som fortsätter den plågsamt långa sviten av förfall och felriktad cynism som präglat skolväsendet under decennier. Det är hög tid att vända synen på utbildning till något positivt, meningsfullt och lönsamt. De spretiga, tvivelaktiga och ”flummiga” ideologier som tillåtits förhärska fritt inom lärarutbildningsväsendet och förpestat kompetensförsörjningssituationen måste rensas bort till förmån för välgrundad, vetenskapligt beprövad verksamhet. Mycket återstår att göra. Ett genomgripande arbete står för dörren. Det är förhoppningsvis några förbättringsinsatser som kommer kunna leda skutan i rätt riktning så småningom.

 

Lena Wallberg - Haldor Blogg

Jag heter Lena Wallberg och är förstelärare/ gymnasielärare i Svenska och Religion samt Specialpedagog. Jag har arbetat inom skolans värld i 20 år och framför allt med elever i olika former av särskilda behov. Jag har arbetat i olika skolformer och har erfarenhet från olika skolstadier. Min legitimerade behörighet sträcker sig från förskola till gymnasiet. Sammantaget är kunskapsvidden bred. Fokus på språkets och den goda kommunikationens betydelse för att lyckas har varit utgångspunkten för kvalitetsutvecklingen i arbetet och då särskilt med tanke på anpassningar för elever i behov. Mitt främsta mål är att sträva efter en positiv, hälsosam och tillgänglig miljö i en skola för alla.