Om fusk, plagiering och vilseledande av lärares bedömning

I 5 kap. 5 – 17 §§ skollagen (2010:800) finns nedtecknat vad som gäller kring trygghet och studiero i skolan. Jag tänkte reflektera kring ett specifikt och tyvärr alltför välbekant vardagsproblem inom detta område. Det är en av de absolut största utmaningarna lärare har att hantera, nämligen: fusk.

Fusk har antagligen förekommit i olika undervisningssammanhang lika länge som undervisning utförts. Lappar, viskningar, att skriva i handflatan och cirkulerande sudd med svar är några klassiska exempel och de gamla, men inte så värst hederliga, metoderna brukas än. För ett tiotal år sedan, innan datoriseringen inom skolvärlden fullt ut hade slagit igenom, var fusket ofta baserat på diverse kopieringar av skrivna texter, att man tagit hjälp av en kamrat/ett syskon/en välvillig förälder/annan släkting och det kunde vara fullständiga eller delvis utförda stölder av diverse bekantas (bekantas bekanta samt i ytterligare utvecklande/invecklande led) arbeten. I början av datorintåget förekom inlämningsarbeten med länken till nätsidan längst ned i utskriften. Det var under den tid då man ännu inte riktigt blivit så avancerad i sitt digitaliserade fusk, så att säga. Bedömningen var förstås en enkel match i sådana uppenbara fall, men ju mer utbyggd datoriseringen kommit att bli i skolan, desto mer sofistikerade metoder har det utvecklats. För endast ett par år sedan var en googling av en mening/ett par ord och ett konto på Mimers brunn en tämligen heltäckande fuskkontroll. Metoderna underlättade efterforskningen och besparade lärare många timmars möda. Därefter kom Urkund som hjälpmedel att upptäcka fusk, men det dröjde ofta länge innan verktyget slog igenom ute på skolorna eftersom det inte alltid uppfattades som nödvändig, tidsbesparande och underlättande insats av diverse beslutsfattare i ledningsposition. Dessutom fanns en utbredd uppfattning att detta synnerligen tidskrävande detektivarbete på något sätt skulle hinnas med och ingå i tjänsten. Den ekonomiska faktorns företräde gentemot det pedagogiska och rättssäkra perspektivet har därtill alltid varit utslagsgivande. Ett olyckligt ställningstagande som tyvärr varit förhärskande i skolans värld och visar den brist på insikt som så ofta präglar styrande politiker och skolhuvudmän.

Idag är fuskmetoderna utbredda, synnerligen avancerade och ett skickligt utövat område där inte bara datorer, utan framför allt mobiler blivit ett hjälpmedel att finna vägar till färdiga verk, tips, idéer och diverse lösningar för att slippa göra egna insatser. Jag häpnar ofta över hur mycket tid, kraft och kreativitet som faktiskt läggs ned på att finna fusksidor, fuskarbeten och fuskknep. Tid som kunnat användas effektivare genom att de facto utföra sin arbetsuppgift istället och kanske råkat lära sig något på kuppen.

Skolverkets nationella prov, för att ta ett belysande exempel, gör att verksamheter kan hamna i problematiska situationer eftersom testerna ofta avslöjats i förtid och svaren spridit sig som en löpeld genom de provdrabbade, uttröttade elevgrupperna. Att skriva på dator är ett sekretessproblem i sig, men det finns allehanda lösningar för att förhindra kopiering. Vi kan idag, med teknikens hjälp, förhindra det mesta och den största delen av fusket. Dock kommer vi aldrig komma ifrån att fuskarna, de uppfinningsrika rackarna, ständigt ligger ett steg före och utmanar. Skolverket skulle ju kunna göra sitt jobb ordentligt för en gångs skull och kliva in i en datorbaserad, rättssäker värld genom att digitalisera den hiskeliga mängd prov de envisas med att konstruera och därefter anordna central rättning. Det löser enkelt flera av de idag förekommande plagiatproblemen.

Skolverket betonar för övrigt vikten av att elever ska medverka vid inrättandet av trygghetsregler på skolan. Detta för att ges insyn i och få förståelse för vad konsekvenserna är vid fusk. Det är så viktigt att betona samtal och regler tillsammans med eleverna, inte bara slänga ut diverse verktyg som förhindrar plagiat. Det får inte glömmas bort hur viktigt det är med insikt, god inställning och rätt attityd. Fusk är och ska aldrig vara acceptabelt i skolan. Det gäller så väl på elevsidan som från lärar – lednings – och huvudmannahåll, då det verkligen kan ifrågasättas vad som pågår när det återkommande cirkulerar nyheter om fuskbetyg och fuskstatistik. Eller, som det också kallas med ett betydligt mer överslätande uttryck: snällbetyg och snällstatistik. Barn lär av vad de vuxna gör! Rätt och god kunskap är makt!

För de frivilliga skolformerna (gymnasiet, gymnasiesärskolan, vuxenutbildning) finns tydligt utskrivet i skollagen 5 kap 17§ att: huvudmannen får besluta att helt eller delvis stänga av en elev om eleven med otillåtna hjälpmedel eller på annat sätt försöker vilseleda vid bedömningen av elevens måluppfyllelse och kunskaper.” Det låter allvarligt, men oftast är de ekonomiskt hårt åtstramade skolorna extremt rädda om elevpengen, vilket bidrar till att fusk löses inom organisationen på annat vis. I de flesta fall sker endast påtalande om fusk från undervisande lärare och därefter ges möjlighet till ett omprov. Det är också den tillämpliga åtgärd som Skolverket och deras undervisningsråd rekommenderar. Däremot är påföljderna ofta betydligt allvarligare på universitets- och högskolenivå. Som om detta inte vore nog så har den uppmärksammade, professionsetiska debatten kring upptäckten att flertalet blivande lärare fuskat under sin utbildning varit ett pinsamt och nedslående inslag i hela ärendet.

Att jaga reda på eventuella källor, följa sin magkänsla om misstänkt plagiat och söka efter möjligheter för bevis är ett tidsödande och svårt uppdrag. Givetvis ska inte en lärare anklaga en elev utan att ha fog för sina misstankar, men eftersom det är så enormt vanligt förekommande så sätts lärarna ofta i en oerhört svår sits. Att standardisera bruket av plagiatkontroll och säkra prov är två väldigt enkla metoder som förebygger många problem. Därför är de att rekommendera eftersom det underlättar lärarens korrekta bedömning av elevernas prestationer och garanterar rättssäkerheten. Elevens förutsättningar förbättras genom att det reducerar risken för fuskanklagelser. Lärarens myndighetsutövning att bedöma och sätta ett betyg på inkomna underlag säkras. I alla fall till största delen. Sedan är vi alla medvetna om att det aldrig går att få en hundraprocentig säkerhet. Men nära nog och det är alldeles utmärkt. Alla nöjda.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag heter Lena Wallberg och är förstelärare/ gymnasielärare i Svenska och Religion samt Specialpedagog. Jag har arbetat inom skolans värld i 20 år och framför allt med elever i olika former av särskilda behov. Jag har arbetat i olika skolformer och har erfarenhet från olika skolstadier. Min legitimerade behörighet sträcker sig från förskola till gymnasiet. Sammantaget är kunskapsvidden bred. Fokus på språkets och den goda kommunikationens betydelse för att lyckas har varit utgångspunkten för kvalitetsutvecklingen i arbetet och då särskilt med tanke på anpassningar för elever i behov. Mitt främsta mål är att sträva efter en positiv, hälsosam och tillgänglig miljö i en skola för alla.