Medveten digital användning – Lena Wallberg

I en mindre undersökning av 1200 personer i USA genomförd av Common sense media framkom att över hälften av deltagarna uppfattade att det fanns ett problem vad gäller mobilbruk hos unga. En möjlig liten fingervisning och bekräftelse på det empirin säger om digitalt bruk eller missbruk. Handen på hjärtat: hur ser det ut för dig?

2015 menade psykologen Kerstin Johannesson i en intervju att barn kan ta skada av att deras föräldrar använder mobiltelefonen för ofta, då ett överdrivet bruk/missbruk kan liknas vid en svår depression. Detta ifrågasattes givetvis och precis som med allt måste sådana uttalanden sättas i proportion. Vid lustfyllda aktiviteter frisätts dopamin i kroppen, vilket bidrar till att man känner sig välmående. Om man utsätter sig för en potentiellt beroendeframkallande situation frisätts ytterligare dopamin i kroppen, vilket kan leda till en starkare lustfylld känsla: ett rus. Ruset är problemkällan då det kan orsaka ett beroende. Det kan handla om glädjeruset att spela om- och vinna- pengar, men det kan även vara exempelvis sociala interaktioner (bekräftelser), nikotin, alkohol, droger och dylikt, som riskerar att orsaka ett missbruksbeteende. Forskningen är, förstås, eftersatt om hur barn och unga verkligen är utsatta. Det finns några forskningsresultat som visar på vikten av fortsatta studier kring hur mycket insatser som behövs om beroendeproblematik vad gäller spel. Statens folkhälsoinstituts publikation Risk- och skyddsfaktorer för problemspelande (2013) lyfter tre grupper av faktorer som vid förekomst av flertal kan utgöra risk för att utveckla spelberoendeproblematik. Först och främst är det spelets sammanhang och motivation som kan inverka, exempelvis att man har sämre förmåga att motstå spel om pengar. Demografiska och socioekonomiska faktorer som exempelvis en otrygg uppväxt och slutligen individuella faktorer som depression och ångestproblematik utgör några exempel. Ca 2% av befolkningen beräknas vara spelberoende i den meningen att de spelar om pengar, enligt folkhälsomyndigheten. Trots att ovan nämnda undersökningar också pekar på att särskilt unga män i åldrarna 16 – 24 år är de som är i störst riskzon att utveckla ett spelberoende, finns ingen medvetenhet kring hur man bör agera kring hantering och förebyggande åtgärder i skolsammanhang.

För vad gör vi då i skolan med alla datorer och mobiler? Hur tänker vi kring användandet? När ska det användas, hur och i vilket syfte? Denna medvetenhet kring digitala hjälpmedel är för många ett avgörande inslag i hur en dag kan se ut. Hur mycket uppmärksamhet som kommer kunna ägnas åt lektionsinnehållet. Att få lyckas i skolan. Att inte matas i beroendet som om det vore socker, droger, gift.

Digitala verktyg kan rätt använt underlätta vid svårigheter genom tillgång till hjälpmedel, man kan skapa säkra prov, enkelt ge formativ och visuell feedback i en bra portal och se filmer/klipp, spela eller hitta fakta som skapar motivation och engagemang. För att ta ett urval vanliga exempel och användningsområden. Men baksidan: hur är det då med digitala lockelser som sociala medier, beroendeframkallande spel, youtube och annat spännande? Om man är i risk att bli – eller redan är- beroende, hur påverkar fri digital tillgång skolresultaten? När man vill med inte förmår att sätta gränser själv. Vi kan inte rimligtvis förvänta oss att barn ska vara rustade med dessa förmågor.

I en rapport från Statens medieråd (2017) lyfts hur barn och unga med NPF (Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, exempelvis ADHD och AST- autismspektrumstillstånd) oftare använder nätet, oftare utsätts för mobbning och att det finns en oro hos de vuxna kring bruk av datoranvändning och spelande. I en annan artikel från London School of Economics and Political Science (2015) konstateras fördelar med mobiltelefonförbud och att detta särskilt var positiv- och enkel-insats som gagnade dem som var i mest behov av stöd i skolan. Utsatta, de som har svårt med att kontrollera impulser eller analysera sociala situationer kan således vara hjälpt av någon slags digital reglering för ett sunt förhållningssätt. Förbud är en väg att gå i vissa sammanhang, men ett hälsosamt digitalhanterande är minst lika viktig livsträning för framtiden! Detta får vi inte blunda för!

Att göra riskanalyser i lärmiljön blir helt avgörande för en hälsosam skola, vilket exempelvis kan leda till beslut om att tydligt reglera bruket av datorer och mobiler under skoltid. Skolor måste ifrågasätta, analysera och se över vad som är lämpligt och nödvändigt vad gäller digital användning till dess att vi kan se reliabla forskningsresultat som kan visa vägen. Skolan ska erbjuda en utvecklande miljö, som stärker och lyfter ALLA. Det kan innebära ett långsiktigt, mödosamt arbete att få eleverna att lära sig när och hur man ska använda dator och mobil för ett sunt förhållningssätt. Mår människan kanske bra av att lägga bort telefonen och släppa kontrollen för en stund? Att få vara i en digitalfri miljö, helt analogt? Ingen digital stress? Kan skolan också få vara en digital fristad mellan varven, för dem som behöver det för att må bra? Skolan måste kunna erbjuda olika alternativ, inte bara begränsa och förbjuda eller ignorera riskerna. Medvetenheten kring digital användning är nyckeln till framgång och så länge som forskningsresultaten lyser med sin frånvaro, innebär det ett omfattande förebyggande arbete ute i verksamheterna för att skapa en salutogen (hälsofrämjande) tillvaro för våra barn.

Jag heter Lena Wallberg och är förstelärare/ gymnasielärare i Svenska och Religion samt Specialpedagog. Jag har arbetat inom skolans värld i 20 år och framför allt med elever i olika former av särskilda behov. Jag har arbetat i olika skolformer och har erfarenhet från olika skolstadier. Min legitimerade behörighet sträcker sig från förskola till gymnasiet. Sammantaget är kunskapsvidden bred. Fokus på språkets och den goda kommunikationens betydelse för att lyckas har varit utgångspunkten för kvalitetsutvecklingen i arbetet och då särskilt med tanke på anpassningar för elever i behov. Mitt främsta mål är att sträva efter en positiv, hälsosam och tillgänglig miljö i en skola för alla.