Kvalitet och kvalifikation

Jag har arbetat över 20 år som lärare. Under denna tid har jag även studerat och fortbildat mig på en hel del olika högskolor och universitet runt om i landet. Genom lärar- och studentperspektiv har jag stött på, och använt, de flesta lärportaler som existerar. Jag vet därigenom vikten av att ha en enkel och lätthanterlig portal som ska vara ett hjälpmedel – inte ett stjälpmedel.

Jag är inte intresserad av att tvingas använda mig av ett system som sätter käppar i hjulen, som kostar tid, frustration, humör och faktiskt, i förekommande fall, tvingar mig som lärare att gå över till analoga metoder för att tekniken fullständigt fallerar. Tyvärr, är det den bistra sanningen. Idag, när det finns sådana oerhörda möjligheter att göra en portal till något positivt, visuellt vänligt och stärkande, där man vill arbeta och vill vara, så måste vi minst kunna kräva detta. En central, ett nav, en samlingsplats som är lättöverskådlig, ja, vi vill ju ha det som fungerar bäst! Självklart! En plattform som anpassas efter användaren, som utvecklas, förändras till det bättre efter önskemål, som strålar flexibilitet och fiffiga funktioner, som gör arbetet lättare för lärare och elev. Inga konstigheter.

Jag vill dessutom ha meningsfull, riktad och pedagogisk utbildning i hur portal och övrig relevant teknik fungerar, hur jag kan jobba, så jag kommer igång snabbt och sedan kan använda de allra flesta funktioner direkt. Vilken dröm! Att lära sig hur en portal fungerar måste få ges tid. Vi kan inte, som så ofta sker nu, förvänta oss att alla lärare, med sina olika tekniska färdigheter, ska kunna behärska nya lösningar på egen hand och utan handledning och stöttning. Jag vet alltför väl baksidan av det här ”kommersiellt präglade myntet”. Jag har blivit topp tunnor rasande över ogenomtänkta användarfientliga ickefunktioner i portaler som är så korkat konstruerade att jag inte tror det är med sanningen överensstämmande. Jag har, i affekt, hamrat på tangentbord, ilsket sprutat saliv över skärmen under rader av okvädingsord och skjutit blodtrycket i höjden av frustration. Detta för basala funktioners ineffektivitet och den absurda tidsåtgång som krävts för att förstå, lära, hitta och slutligen inse att inget fungerar ändamålsenligt. Det är en vilseledande marknadsföringskupp som bara skapar stress.

Men med en relevant teknisk lösning i portalen öppnar sig nya världar för utbildning och pedagogiska finesser. Det gör att exempelvis undervisning på distans blir betydligt mycket mer intressant, meningsfull och interagerande. Det betyder också att undervisning inte alltid behöver ske på plats och tid, vilket kan underlätta för många utbildningsanordnare som idag sliter sitt hår för att få ihop en digital lösning på ett fysiskt bristproblem. Möjligheter att i lugn och ro se föreläsningar flera gånger, eller känna sig delaktig trots exempelvis sjukdom, är andra positiva exempel på lösningar för diverse situationer som kan uppstå. Dock, varken kan eller ska digitala lösningar någonsin slentrianmässigt ersätta fysisk undervisning i ett klassrum, där interagerande och personlig kontakt är helt avgörande för måluppfyllelse. Kommunikationskompetens bygger på samvaro i verkliga livet, vilket därför ska utgöra basen för all undervisning. Varför säger jag så? Jo, jag har sett effekterna som lärare och därtill studerat på distans i många år och vet erfarenhetsmässigt skillnaden. Det finns oändliga fördelar för elever som av särskilda skäl inte kan delta fysiskt och även för mig som yrkesverksam att kunna fortbilda mig på distans. Men det är lättare, och mer frestande, att hoppa av en digital kurs, eftersom man inte har samma mellanmänskliga sociala kontakt som i verkliga livet. Jag är sällan låst till tid och plats i digital distanslösning, vilket möjliggör studier och kommunikation på mina villkor. Det måste finnas flera möjliga alternativ till lärande och där är portalen ett stort och viktigt stöd, som tydligt kan stötta i processen. Men det är skillnad mellan villkoren för vuxna och barn. Att sitta vid en skärm är inte alltid så motiverande ens för mig som vill läsa en kurs, oavsett hur intressant den än må vara. Det krävs oerhört mycket självdisciplin. Det får vi inte glömma bort. Det är ytterst tveksamt att begära sådan grad av insikt och kontroll hos barn och, i varje fall yngre, ungdomar. Lärare- och elevrelationen och kommunikationens betydelse får inte rationaliseras bort till förmån för tvivelaktig besparingsiver utan någon som helst vetenskaplig förankring. Icke att förglömma då det florerar mer eller mindre oseriösa aktörer på området som gärna hävdar digitala lösningar som universallösning för lärande.

Förutsättningar att utföra sitt arbete på bästa möjliga sätt är ett rimligt och självklart krav. Handhavandet av funktioner måste självklart optimeras genom utbildning av kunniga och erfarna personer inom området. Kvalitet och kvalifikation. Det minsta vi kräver i exempelvis en vårdsituation är att personalen ska ha tränats i utförandet så denne har lämpliga kunskaper och dessutom har tillgång till adekvat utrustning. Konstigare än så är det inte.

 

Jag heter Lena Wallberg och är förstelärare/ gymnasielärare i Svenska och Religion samt Specialpedagog. Jag har arbetat inom skolans värld i 20 år och framför allt med elever i olika former av särskilda behov. Jag har arbetat i olika skolformer och har erfarenhet från olika skolstadier. Min legitimerade behörighet sträcker sig från förskola till gymnasiet. Sammantaget är kunskapsvidden bred. Fokus på språkets och den goda kommunikationens betydelse för att lyckas har varit utgångspunkten för kvalitetsutvecklingen i arbetet och då särskilt med tanke på anpassningar för elever i behov. Mitt främsta mål är att sträva efter en positiv, hälsosam och tillgänglig miljö i en skola för alla.